Sådan ångest idag, tralala...
Den ångesten jag känner nu har jag inte känt på länge. Jag vaknade på ångestsidan av sängen idag uppenbarligen. Jag har skött allt som jag ska; jag har ätit frukost och begav mig ut i solen i nästan en timme för att få lite ljus och förhoppningsvis häva det jag kände låg och grodde inuti bröstet. Uppenbarligen fungerade det inte.
Det är vackert så det gör ont ute, och ändå sitter jag här nu med en molande ångest och på gränsen till tårar. Jag har sådan ångest idag, jag har sån ångest idag, jag har sån ångest idag, tralala. Nu väntar jag på att Alex ska komma hem och ta hand om mig. När jag mår så här blir världen så stor, så stor, så stor. Allting blir överväldigande. Jag längtar tills snön kommer, då känns det som jag ligger inbäddad i en skyddande kokong, utesluten från alla ljud omkring.
