En missriktad spark
Oj oj oj. Den här passiviseringen och orkeslösheten tar kål på mina stackars hjärnceller. Dålig sömn --> sover länge på morgonen --> blir trött på dagen --> sitter still konstant --> förbrukar ingen energi --> kan inte somna nästa kväll heller. Kalas.
Det är nog tur att skolan börjar snart så jag tvingas lämna hemmet och ta mig ut i verkligheten. Då kanske jag till och med kan passa på att ta vägen om gymmet på vägen hem från lektionen. Fast jag ska inte skapa några illusioner, varken för eller om mig själv. Jag föddes lat. Eller, bekväm kanske låter bättre... det ordet har inte lika mycket av en negativ klang.
Sen blir det väl som det alltid blir, när skolan drar igång; allt annat kommer farandes likt ketchupeffekten. Då önskar man att man tagit bättre vara på den lediga tid man har nu. Fast det är ju alltid lätt att vara efterklok, så det brukar jag akta mig noga för! Det hjälper varken mig själv eller andra.
Steg ett här skulle exempelvis kunna vara att ta en långpromenad i morgon. Upp till herrgården och sjön eller så. Sen kan det också vara en bra idé för mig att lämna kameran hemma, så att jag kan vädra tankarna istället för att fokusera på att prestera en intressant bild. När jag väl har sparkat igång dagen brukar resten följa av sig självt. Synd bara att jag brukar missa när jag sparkar...