Flammande nyanser
Idag stålar solen! Eller... i alla fall just nu:)
Jag njuter något enormt av allt det vackra utanför dörren! Egentligen borde man se på oss människor på samma sätt som träden; när vi närmar oss slutet på detta liv är vi som vackrast, fulla av färger och nyanser vi fått av ett helt liv av erfarenheter. Fast så ser det inte ut tyvärr. I detta nu är ungdomen vacker och de gamla borde helst glömmas bort istället för att få stråla med sina färger.
En liten utsvävning med min hjärna som undertecknad:) Här är i vilket fall baksidan av mitt hem, ut mot hagen och Säveån bakom träden. Det är så vackert att jag måste le varje gång jag går till busshållplatsen!
Framsidan är inte fy skam den heller - med sommarens döende rosor och den flammande eken i ljuv gemenskap!
