Citronöl och my Vicious friend
Sitter och myser med min bamsing Lupin; eller... jag myser och han stretar emot för han vill hellre ha mat^^
Känner mig på ett något känslosamt humör ikväll, så där att jag vill grotta ner mig i mina egna fasoner och demoner. Det är faktiskt ett känslomässigt mellanläge jag tycker mycket om - när jag inte mår dåligt per say, utan bara känner allting lite extra tydligt. När mitt eget jag slutar existera och jag enbart flyter runt på känslan. Det är ingen glad känsla, och ingen negativ heller. I denna känsla finns ingenting annat som kan störa och jag kan göra vad jag vill. Utan konsekvenser. Eller, det är klart att allt får konsekvenser, men de är irrelevanta i detta ögonblick.
Då är frågan vad jag ska göra med detta mitt humör denna lördagskväll... Ibland kommer det ut någonting kreativt och härligt ur mig vid dessa tillfällen. En bild, ett stycke text, en insikt av något slag. Ibland går det åt helvete och jag slutar kvällen på sjukan. Men det är de enstaka extremfallen. Idag tror jag det blir att kura ihop mig mellan soffkuddarna, dricka ur ett glas med onödigt söt citronöl från Kiel, och kanske - kanske - försvinna in i Sid och Nancys värld. Fast det blir inte Gary Oldmans fabulösa tolkning idag, det bli the real deal; det blir den stora dokumentärboxen om min frände Sid Vicious som plockas fram.